Igår kom jag igång med att väva, som jag hoppats. Det tog inte så lång tid att se att något inte var riktigt som det skulle. Jag var ju lite beredd på det, eftersom Lisbeth och jag hade pratat fram och tillbaka om hur vi skulle tolka mönstret som vi utgick från, men förändrade.
Vi listade ut vad som blivit fel. Men att fixa till det hade krävt både omsolvning och omskedning. Och varför ge sig på ett så stort jobb, när det blir snyggt ändå?
Istället bestämde jag mig för att vi nu hittat på en ny teknik, som jag kallar harkrankstjäll. 
Vi hade ett av de otäcka krypen inne i klassrummet när jag solvade, nämligen. Och så är de ju släkt med myggorna.
Det är roligt att väva så här glest, men svårt när jag just vävt sju meter hårdslagen dräll.
Det blir verkligen fint.
Jag håller med er- jag hade heller inte ändrat på nåt!
Genom misstag har många bra saker uppfunnits. Grattis:)
Hälsningar Monika
Den är verkligen fin väven. Lyckat resultat. Man kan även kalla det ”fantasibindning av Meta”. Ha en bra vår och njut.//MalinSj