Kan jag få fira midsommarafton med spelmän och folkdräktsklädda människor omkring mig, är det alldeles utmärkt. Om inte, tar jag det helst lugnt. I år är det alternativ nummer två som gäller.
Frukosten intog jag på min bänk vid gräsmattan-som -är-en-ängs-wannabe. Den är riktigt midsommarfin.
På förmiddagen träffade jag goda vänner som är på väg norr ut på semestern. Vi åkte till Tåkerns naturrum. Jag har varit där och sett det utifrån innan det öppnade i maj förra året. Men sedan har det inte blivit av att åka dit. Det var väl värt ett besök.
Jag kom hem igen lagom till middag. Det blev varmrökt lax – ljuvlig! – med rovor och sallad direkt ur landet och gräslökssmör. Till efterrätt kaffe och LCHF-kladdkaka med grädde. Det var riktigt, riktigt gott!
Nu ska jag se om jag kan läsa ut boken jag håller på med och börja på nästa. Jag är inte övertygad om att det går, för ögonlocken är väldigt tunga. Jag har av någon outgrundlig anledning vaknat vid femtiden ett par dagar nu. Onödigt!
Här har vi haft en lika lugn dag, utan skymten av knätofsar. Många timmar på altanen, sill-o-potatis (Daniel fick rödspätta på egen begäran), rulltårtebakelse med jordgubbar och annat skönt och fridfullt. Snart tänder vi (läs Fredrik – man kan ju inte mixtra med könsrollerna hur som helst!) grillen. En ljuvligt skön och vilsam dag!
Ju äldre jag blir desto mindre behov har jag av något annat än stilla begrundan på dessa ”aftnar”. Vi firade under parasollet eftersom det regnade och vi hade det väldigt lugnt och skönt, något mindre god mat än du, tror jag bestämt! !Blev lite hungrig bara av att läsa om din middag!:-D