Jag har aldrig gillat lever. Vi fick det inte hemma och skolans gråbruna, smaklösa kycklinglevergryta med blaskig sås och torrt ris var ingen kulinarisk höjdare.
Så lever har jag på något vis skytt av ren princip. Det är en råvara som inte kommit över min tröskel, så idag har jag definitivt passerat en gräns.
För när jag häromsistens fick syn på en påse fryst kycklinglever i affären – och insåg hur billig den var – tänkte jag att det måste gå att göra något som slår skolans gryta. Och så fick påsen komma med mig hem.
Idag blev det så dags att ta sig an utmaningen. Jag började med en rejäl klick smör, ett paket bacon i bitar och de största lök jag fann i landet. Så i med levern och när den blivit genomstek en rejäl slatt grädde och ett par skedar crème fraiche, salt och peppar. Några slantade morötter och nyskördad broccoli följde, samt efter en stund, några nävar tärnad squash.
Och till sist, när grönsakerna var mjuka, rejält med persilja.
Det här måste vara så järnrikt att jag nästan var rädd att tugga sönder tänderna. Lever, broccoli och persilja, allt tillagar i en järngryta som får hjälpa att släppa ifrån sig av sitt järn av den syrliga crème fraichen.
Men tänderna höll och grytan var faktiskt riktigt god. Till och med konsistensen på levern var mycket bättre än i skolan.
Där ser man!
Det var duktigt av dig att ge dig på en gammal hat-mat! Bra att det blev gott, ser härligt ut! Jag gillade såsen när mamma gjorde levergryta men hade svårt för leverns konsistens.