Ibland behöver man en spark i baken för att ta tag i saker och ting. Jag upptäckte att det ska vara ett par knypplingscaféer i Vadstena i sommar och om vädret och lusten är på rätt humör, tänker jag mig dit.
Så nu fattade jag till sist beslutet att spetsen jag har i min favoritdyna, och som blivit tilltrasslad genom några flyttar, inte var värt besväret att trassla ut.
Jag klippte alltså ned den och började med en ny spets, där jag kan använda garnet som var kvar på pinnarna från den ratade spetsen.
Det är en liten yttepyttig duk som jag komponerat själv, för säkert femton år sedan. Det är väl mitt tredje försök till eget hittepå när det gäller knyppling. Det blev aldrig av att jag knypplade den då och jag hade helt glömt bort att jag hade den.
Jag är väldigt nyfiken på hur den kommer att bli och den är snabbgjord, så jag lär väl bli klar innan första caféet. Bäst alltså att leta fram ett nytt mönster innan dess.
Men, så fin! Nu är jag rejält imponerad!
Det skulle inte behövas några flyttar för att jag skulle trassla till det där
. Så imponerad av människor som kan knypplingskonsten!
Oj, kan du också knyppla. Imponerad är vad jag är. Det verkar så himla komplicerat.