Nu eller aldrig

På förekommen anledning måste jag bara få säga en sak .

När man knypplar får man lätt beundrande kommentarer, det ser ju så svårt ut. Och här känner jag att jag måste få lägga in en liten protest. Inte för att jag har något emot lite beundran, tvärt om. Men ibland är jag rädd för att en och annan som är nyfiken på knyppling skräms bort av att det verkar så komplicerat. Och det är förfärligt synd.

Naturligtvis har vi våra talanger på olika håll – och tur är väl det. Men rent objektivt tror jag faktiskt inte att knyppling är svårare än något annat. Själv tyckte jag att både stickning och vävning var svårare att lära sig.

När man knypplar (nu talar jag Vadstenaknyppling här, andra varianter kan se lite annorlunda ut) gör man i grunden bara en av två saker: antingen flyttar man en pinne till höger (korsning) eller till vänster (vridning) över en annan. Man arbetar för det mesta med två par, korsningen gör man med med de båda mittpinnarna, vridingen med tvåan och fyran från vänster räknat. Det finns tre grundslag enkel- eller halvslaget består av en korsning och en vridning. Lägger man till en korsning ytterligare, får man ett vävslag. Vridning igen ger ett hel- eller dubbelslag. Sedan förekommer det också extra vridningar som ibland görs på båda paren, ibland bara på det ena – men enligt fasta och konsekventa regler.

That’s it, skulle man kunna säga. Det är inte riktigt sant, så klart, det finns några få undantag. Men i stort sett är vad man gör. Grundslagen utförs i olika ordning och med nålar satta på ett bestämt sätt, alltihop väldigt strukturerat och enligt bestämda regler. När man väl lärt sig det, kan man få upp en avsevärt hastighet.

Min tro är att knyppling verkar så svårt för att det är ovanligt. Stickning, virkning och vävning har många stött på, och till och med provat själva. Man har åtminstone en liten aning om hur det går till. Knyppling har många aldrig sett utföras i verkliga livet och då verkar det så klart som rena grekiskan. Någon sitter där och slänger omkring pinnarna på ett till synes helt kaosartat sätt. Men vi bara luras. Vi vet precis vad vi gör och anledningen till att det kan gå så fort, är att det i grunden är så enkelt. Sedan finns det så klart oerhört komplicerade mönster som kräver en van knypplerska/knypplare, men det är en annan sak.

Var alltså inte så imponerade att ni inte vågar prova. Det vore synd, för det är ju så kul!