Den senaste veckan har jag ägnat åt att bit för bit ta ned en prydnadsapel som höll på att dö av ålder. Inte så stor mening med ett prydnadsträd som inte längre är någon prydnad.
Jag ville ha bort stubben och kunna sätta något nytt på samma ställe, så det blev lite arbete. Men det var kul!
Först kapade jag kvistar och mindre grenar lite i taget. Det var en repris på vad jag gjorde med ett annat träd för två år sedan, så där hade jag ju lite rutin.
Sedan var det dags att experimentera, för jag har aldrig grävt upp ett träd med rötterna förut och hade egentligen ingen aning om hur man bäst bär sig åt. Jag satte igång att ömsom hugga, ömsom såga av rötterna.
Med jämna mellanrum spolade jag vatten i gropen för att få bort mer jord och frilägga fler rötter.
Till sist gick det faktiskt att rucka rätt ordentligt på trädet och jag anade att det nog bara satt fast med en större rot. Just då kom pappa på besök, och som han är lite starkare än jag, fick han omkull det utan större besvär.
Nu ska jag bara bestämma mig för vad jag ska göra med resterna. Kan man hitta på något kul med dem, tro? Och så ska gropen fyllas och något nytt planteras. Jag vet redan vad.
It is paining for the fjords!
Vilken insats, du är nog till och med envisare än jag! Så skönt att vara av med det där, halvdöda träd är bara så tråkiga.
Finns det nåt du inte klarar av att göra?
Det finns oerhört mycket jag inte klarar av att göra. Mycket av det inbegriper klättrande på stegar. Men gropar är perfekt om man lätt får svindel.
But it is not a blue tree?
No, and not Norwegian.