Idag var det en riktigt skön dag, så jag och plantorna tillbringade en bra stund på terrassen.
Plantorna ägnade sig åt det de är bäst på – att växa.
Och jag fick lite broderat. Det är inte min starkaste gren, så jag syr från ändarna och mot mitten. Då hinner jag förhoppningsvis få upp skickligheten lite grand innan jag når den del som kommer att synas bäst när sypuffen blir klar. Den ska stå mot en vägg, så broderierna närmas ändarna kommer inte att synas.
Jag har bestämt mig för att skippa plattsömmen fortsättningsvis. Det är svårt att få den jämn och fin och det syns väldigt väl om nålsticken inte hamnar precis invid konturlinjen.
Men – jag har äntligen fattat hur man ska sy franska knutar så att det blir snyggt! 
Att sno tråden åt rätt håll runt nålen och att använda sybåge var det som gjorde tricket. Så nu vill jag helst sy knutar hela tiden, bara för att det är så kul när polletten äntligen trillar ned.
(Färgåtergivningen är inget vidare. Tror att det är den svarta bakgrunden som gör det så omöjligt att få till det.)
Det där kommer att bli ett jättefint broderi! Och tänkt vilken växtkraft du har där i krukorna!
Jag har ju farmor Siris stora vita linneduk med vitbroderi som väntat i 50 år på att bli färdigsydd. Det är nästan bara en massa hål kvar. när du nu kommit på hur man syr knutar kan du ju övergå till hål, det vore väl kul! Ha ,ha. Usch vilken stygg mor du har. F´låt och kram