Mamma och pappa var här i lördags och hade med sig något riktigt fint.
Den köptes ursprungligen av mammas faster Selma 1925, kvittot ligger i en låda. På 30-talet fick mormor den som tack för att Selma fått bo där några månader. Så jag minns den från när jag var liten, det var så spännande med en o-elektrisk symaskin. Mamma har sytt mycket på den i sin ungdom och en del av de kläderna har jag klätt ut mig i som barn.
De senaste åren har den stått i föräldrarnas sommarstuga, men nu har alltså jag fått ta över den.
Maskinen går att fälla ned, så att man får ett bord.
Så vitt jag kan se är den i gott skick, drivremmen är hel och den verkar lättrampad. Pressarfötter, spolar, nålar och annat finns, liksom en skål för knappnålar och instruktionhäftet.
Min plan är att sätta mig in i hur den fungerar och faktiskt prova att sy lite på den. Mamma säger att den gör fantastiska raksömmar, så det vore fint att kunna använda den till fållar. Hur det nu är går med den saken, är den vacker och full av affektionsvärde och pryder sin plats i ateljén. En välbevarad nittioåring, får man säga. 
Åh, nu blev jag nostalgisk! Ser den framför mig ovanför trappan hos farmor/mormor. Vad roligt att den efter alla år är komplett och lever vidare hos dig!
Helt magiskt fin! En riktig klenod!
Åååååh så fin!!!