Jag har lånat en väldigt spännande bok om att färga textilier. Det handlar om att färga med ätbara saker, skal, blast, bär och annat.
Ett förslag är att färga med blötläggningsvattnet från svarta bönor. Det tyckte jag lät spännande, så igår lade jag bönor i blöt. Vattnet blev åt det lila hållet, men enligt boken ska det färgade snarare bli blått.
Jag tog lite ull som jag kardade i somras för att testa med. Det blir nog lagom till ett par pulsvärmare.
Vattnet såg ganska mörkt ut i sin ensamhet…
…men med ullen i verkar det väldigt ljust. Det spörs om det kommer att räcka för att ge färg.
Färgämnet bryts lätt ned av värme står det i boken, så det får i princip bli solfärgning – fast utan sol. Jag vet inte riktigt hur länge jag ska låta det ligga. Boken föreslår några dagar i solvärme, men jag får väl ge det längre tid än så nu när solen inte hjälper till. Kanske går det inte alls, men om jag inte provar, får jag inte veta.
Bönorna ska läggas i en köttfärsgryta som står och puttrar på spisen. Fint att kunna kombinera matlagning och textilier. 
Väldigt listigt! Hoppas det blir fina färger, jag är lite orolig över allt färgande med färger som inte är naturliga, hur blir det med miljötänkandet? Detta verkar ju helt perfekt!
Det lilla jag har färgat tidigare har mest varit med syrafärger eftersom traditionell växtfärgning kräver en hel del otäcka kemikalier, så om detta funkar är det jättebra. Jag misstänker att det inte blir lika ljusäkta som annan färgning, men då får man väl färga om.
Spännande! Blanda inte ihop grytorna bara så att ullen hamnar i köttfärsen
Usch, det där lät inte gott. Det var kanske tur att jag sysslade med ullen i tvättstugan.