Nu eller aldrig

Idag har det varit årets första så där riktigt sköna vårdag. Det började visserligen med bara ett par plusgrader och mulet. Men sedan kom solen fram och det blev hela sexton grader i skuggan.

Första tulpanen har slagit ut. Den står som i ett blått hav av andra blommor och lyser upp.

Till middag skördade jag kirskål och några syrliga, odlade blad som jag glömt namnet på. Av detta blev en stuvning som åts tillsammans med strömmingsflundra och solrosskott.

Annars har jag ägnat största delen av dagen åt mina odlingsbäddar. I den en av dem har jag sått morötter, rädisor, sallat och annat. Men det stora jobbet har varit att förbereda för utplanteringen av kålväxterna.

Förra året köpte jag ett nät som stoppar kålfjärilar, jordloppor och annat, men som går att vattna rakt igenom. Då nästade jag bara fast det på ställningen. Nu bestämde jag mig för att formsy det, för att underlätta för  mig själv framöver.

Det var inte lätt. Materialet är ett halkigt plastnät utan tillstymmelse till samarbetsvilja. Jag provade flera idéer som inte fungerade. Till sist satte jag ställningen på plats…

…klippte till bitarna och tråcklade ihop dem på ställningen.

Sedan sydde jag ihop på maskin precis vid sidan av tråckeltråden och höll tummarna.

Jag skulle knappast vinna en sömnadstävling med det jag åstadkom. Det är lite snett och vint, med ojämna fållar. Men på håll ser det helt okej ut och funktionen är det nog inget fel på. Alltså är jag nöjd.

Nu ska jag ta det lugnt resen av dagen och se till att komma tidigt i säng. Klockan sju i morgon bitti ska jag vara inne på verkstaden med bilen. Den har ett hål någonstans på avgassystemet och låter enligt uppgift som en raggarbil och så kan jag ju inte ha det…