Nu är den här, tiden för att bära ut den blivande maten (och lite blommor) i växthuset varje morgon och sedan tillbaka in igen varje kväll. Det är väl också ett slags träning, tänker jag. 
De är väldigt olika stora, plantorna. Vissa får man nästan ta fram luppen för att se, medan andra är större än vad jag önskar att de vore. Särskilt tomaterna har ränt iväg lite väl snabbt och kommer väl snart att behöva planteras om i sina slutgiltiga hinkar. DÅ blir det riktigt bära av, så det vill jag vänta med in i det sista.
På tal om tomater så har jag de första frukterna på gång, på tomatplantorna som övervintrat inne. Själva plantorna mår inte särskilt bra, men jag hoppas de ska klara sig tills några tomater mognat. Sedan blir det komposten.
Oj! Du ligger då långt före mig, men så bor du ju mycket längre ner. Vad härligt det ser ut. Tvivlar att jag kommer klara att bära ut och in…
Det gäller ju att hålla sig igång! Verkligt meningsfullt kånkande, dessutom!