Adventsfrukost. Mysigt!
Fast det blev lite i juligaste laget. Jag visste ju att jag hade massor med vita ljus i lådan. Fast det visade sig att bara två av dem var oanvända. Nu får jag klura på om jag ska byta ljus när vita blivit inhandlade eller om det ska få vara så här.
Jag har satsat mest på stående stjärnor. Då slipper man både att göra hål i väggen och att klättra. Det går inte riktigt lika lätt som för tjugo år sedan.
Ute är det vackert. Och det är kallt, så snön är lätt. Det är jag tacksam för. Jag var ute och skottade några gångar redan strax efter sex.
Jag tycker mycket om tidiga vintermornar. Det är så tyst och stilla, man kan nästan tro att man är ensam i universum.
Du har mer snö än vi, men vi har det vitt och vackert här också. Adventkram till dig från mig, kära syster.