I går var det Trådspänning – kalas för textilnördar på borggården på Vadstena slott. Jag såg framför mig den stora grusplanen omgiven av stenmurar och undrade hur outhärdligt varmt det kunde tänkas bli. Jag tog i alla fall med lite matsäck, om jag skulle orka stanna lite längre. Och det var ju tur, för det visade sig att de höga murarna gav bra skugga och dessutom drog det lite från sjön. Så det var faktiskt behagligare där än hemma.
Tyvärr hade det visst kommit en hel del återbud från försäljare och hantverkare. Men det var god kvalitet på det som var, vi var rätt många privatpersoner som satt där med våra projekt och det kom en stadig ström av människor som bara tittade dit en stund.
Den här stjärnformade restgarnsfilten blev jag lite kär i.
Det är lätt att få kontakt med andra nördar i sådana här sammanhang. Jag pratade till och med med ett par isländska kvinnor på besök. De blev intresserade av det svenska lingarnet i min tröja och jag berättade att jag just skickat efter isländsk ullgarn till en varm jacka.
Jag fick också tag på lite angora och mohair att spinna. Och jag menar lite, fyrtio gram angora och tio gram mohair, bara så att jag får testa hur det känns. Men när jag uttryckte min glädje över att få provspinna nya fibrer för dem som sålde mohairen, gav de mig dessutom en liten tuss av en blandning av alpacka/angora som de själva satt och spann av. Vilka snälla människor det finns!
Mest prat blev det med en kvinna jag träffade på stickcaféet förra veckan. Hon satt och knypplade på en trekantssjal i ull och jag blev så klart intresserad. Sedan visade det sig att vi hade en del annat gemensamt, så det blev en riktigt trevlig stund.
En bra dag alltså, men idag är jag fasligt trött. Nu står maten i ugnen och i eftermiddag ska jag bara ta det lugnt och lyssna på min ljudbok. I morgon skulle jag behöva ha ork till lite skördearbete, för märgärtorna är stora och välmatade. 