Minns ni blomlådan jag snickrade ihop av spillvirke i våras? När jag fyllt den med jord, slängde jag i allt vad som fanns i ett antal påsar med blomsterfröer som blivit för gamla och hoppades på att något skulle gro.
Det gjorde det!
Här frodas nu krasse, vallmo, luktärtor och den oansenliga men ack så ljuvligt doftande resedan i ett angenämt kaos. Några astrar ska också finnas någonstans i röran, men de blommar inte än.
Det är lika bra att erkänna det; hur mycket jag än tycker om välordnade och färgstämda rabatter, föredrar jag på något sätt det mer vildvuxna och mindre välordnade i min egen trädgård. Grönsakerna får ta den tid och ork jag har, blommorna är ju vackra i alla fall.
(Eller så kan man travestera ordspråket och fråga sig: om en välordnad rabatt tyder på en välordnad hjärna, vad tyder då en kaosartad rabatt på? 
)
Ett smycke för trädgården, med vildvuxna blommor i kaos!
Oj så vackert det var! Och ett tomt skrivbord tyder på en tom hjärna