Idag läste jag att någon mycket välfunnet kallade smartphonen för Gröngölingsboken. Alla som läst Kalle Anka vet att det är scoutkåren Gröngölingarnas bok och att den innehåller all världens kunskap. Knattarna är medlemmar och slår i den så fort de vill veta något om något.
Ett par timmar senare tittade jag ut genom köksfönstret och fick syn på – ja just det! – en gröngöling. Jag har aldrig sett en gröngöling här i trakten och det är säkert minst sex, sju år sedan jag såg en överhuvud taget. Ibland kan man nästan misstänka att slumpen driver med en.
Jag tog några bilder, men de blev verkligen inte bra. Jag vågade inte öppna dörren och gå närmare av rädsla för att skrämma den. Men med hjälp av kikaren hamnade jag ändå på första parkett.
