Hantverkshelgen var upplagd så att det fanns tio-tolv olika tekniker och välja kunde man göra på plats. även om jag visste redan innan vad jag ville ägna mig åt.
Förutom tvåändsstickning och nålbindningsvirkning, kunde man lära sig att spinna, knyppla, virka kärleksknutar, färga i mikron, nåltova, sticka olika hälar, gaffelvirka och säkert något mer jag glömt.
Men det mest spännande var att tova efter häst. Jag har läst om det men aldrig sett det göras på riktigt. Tyvärr är jag ordentligt hästallergisk, så jag fick hålla mig på avstånd, men det var ändå roliga att få uppleva det i verkliga livet.
Först gjordes ett stort ullsjok i ordning. De som ville fick göra sin egen lilla ruta. De lades sedan kant i kant med baksidan upp på bubbelplast och täcktes med mera ull. Sedan lyftes hela härligheten ned på en plastmatta som fuktats ordentligt. Mattan var fäst vid en stock med draganordning. Mer vattenskvättning ägde rum.
Sedan rullades mattan och ullen upp på stocken och knöts fast ordentligt.
Så var det dags att spänna fast hela härligheten bakom hästen.
När den sedan började gå, fick man gå bakom och sparka på rullen för att öka den mekaniska bearbetningen.
Efter en bra stunds dragande och sparkande rullades mattan upp igen och vi fick se resultatet..
Alla fick klippa ut sin ruta och fortsätta tova genom att rulla den åt olika håll för att göra kanten snygg och hållbar.
Till sist kunde den som ville nåltova in ytterligare motiv. Här ligger några av de färdiga rutorna.
Jag har en gång tovat ett stycke knappt hälften så stor som det här för hand och det var ett evighetsarbete. Jag vet inte hur många timmar jag höll på och jag var helt slut efteråt. Det här är helt klart smidigare, men det är ju det där med hästen… Jag kanske skulle prova att tova bakom bilen. Undrar just vad grannarna skulle säga. 
Aldrig sett något liknande, kul! Och du kan väl tova bakom bilen? Ha någon beredd med kamera att fånga upp grannarnas reaktioner!