Jag minns sällan mina drömmar och det är kanske bra, för om de jag ändå kommer ihåg är ett något sånär representativt urval, är de sällan särskilt behagliga. I en av dem jag minns tydligast, kör jag en buss utan bromsar och fullastad med lågstadiebarn genom ett berglandskap med branta backar, skarpa krökar och halvruttna broar över forsande floder medan en blåmetallicfärgad kobra hela tiden hugger efter mig. Då hade jag att göra, kan jag säga!
Nattens dröm var inte så dramatisk, men desto mera pinsam. Den utspelar sig på bilbesiktningen och medverkande är: Administratören (en strikt kvinna på 60+), Besiktningsmannen (en mörkhårig, rätt snygg man runt 30, iförd en oklanderligt ren blå overall) samt Jag (stark kandidat till titeln Årets Rikspucko).
Det börjar med att jag sitter i en soffa framför en disk, väntande på resultatet av besiktningen. Administratören går fram till disken med besiktningsprotokollet i handen och vinkar åt mig att komma. Jag går dit.
A: -Det ser ju bra ut, det här…
J: ler lättat
A: -…förutom att du måste komma ihåg att att återställa lamporna.
J: -Va?
A(med högre röst): – Du måste återställa lamporna!
J: - Jo, jag hörde vad du sa, men jag förstår inte riktigt…
A: – Alltså, du får inte glömma att återställa lamporna.
J: – Men vad betyder…?
A: – Ett ögonblick!
Hon går till besiktningsmannen som står en bit bort, och säger med ett kroppsspråk som vill antyda en viss diskretion, men med en röst som är ivrig att basunera ut så att alla kan höra, att hon försöker förklara för mig att jag måste återställa lamporna och att jag inte verkar ha en aning om vad hon pratar om. Besiktningsmannen tar protokollet och går iväg mot disken med Administratören i släptåg.
B: – Jo, du måste alltså komma ihåg att återställa lamporna.
J: – Jag förstår inte riktigt…
B: – Det är viktigt. Efter varje gång du använt bilen!
J: – Ja, men vad innebär det att åter…?
B: – Brukar du inte göra det?
J: – Nää, jag vet inte…
B: – Har du aldrig återställt lamporna?
J (med mycket svag röst nu): – …nää…
B (med allvarlig myndighetsstämma): – Hur länge har du haft körkort?
Där började jag vakna, med en stark känsla av att var sämst inte bara i klassen, utan i hela skolan, upprepande för mig själv att det första jag måste göra när jag kommit ur sängen, är att gå till bilen, plocka fram instruktionshäftet och ta reda på hur man återställer lamporna.
Som sagt, jag är glad att jag oftast inte minns mina drömmar. 
Ursäkta men nu fick jag mig ett gott skratt
!!! Det är inte klokt vilka drömmar man kan ha och på morgonen känns de dessutom helt verkliga tills man sätter sig och försöker analysera vad man drömde. Då inser man hur himla skruvat allt var 
. Den översta drömmen önskar jag dig inte något mer. Fy vilken mardröm!
Det låter ju så präktigt, att återställa lamporna!