Sitter här och småfryser lite. Den goa sommarvärmen försvann och i natt har det bara varit ett par plusgrader. Jag bestämde mig för att tvätta mitt hellånga nattlinne när det blev så varmt och skönt, så nu sitter jag här i ett som bara når strax under knäna. Det är därför jag fryser.
Däremot blev jag varm i hjärtat när jag läste Cecilias kommentar på Fales senaste inlägg. Hon nämnde boken Klåfingerdagen. Det var en av mina favoritböcker när jag var barn. Jag hade den inte själv, men däremot fanns den hos en av mina bästa kompisar och jag älskade, älskade, älskade den när jag blivit stor nog att kunna läsa själv. Men nu hade den fallit mig helt ur minnet, så det var så roligt att bli påmind. 
Jag googlade lite för att hitta en bild och då upptäckte jag att den kommit i en ny utgåva med nya illustrationer. Den ser fin ut, men för mig är den helt fel, för bilderna var en så viktig del av den där tidiga läsupplevelsen. Det är ofta så med barnböcker, tycker jag. Kommer en gammal favorit med nya illustrationer, så är det inte min bok längre.
Så här ser den ut, den riktiga Klåfingerdagen:
Håller med dig att den är jättemysig – har tydligen den rätta versionen här hemma.