Mamma och pappa har varit på besök ett par dagar. Medan pappa har ägnat sig åt lite arbete i trädgården och på huset, har mamma hjälpt mig att dra på min allra första väv i ateljén. I all enkelhet och utan stora åthävor, är den alltså invig.
Varpflätan gjorde jag på slutet i Gamleby, det har jag nog redan nämnt. Den är bara två meter lång och 448 trådar bred. Eftersom vävstolen legat nedmonterat i mina föräldrars källare i många år, vill jag testa den innan jag drar på en mer rejäl varp.
Jag har bara vävt på trissvävstol en gång förut. Dessutom är den en bra bit äldre än vävstolarna vi hade på skolan och därmed lite annorlunda i konstruktionen. Så lite huvudbry har det varit. Men nu sitter varpen på plats och solvningen har tagit sin början. Och jag gillar faktiskt att solva, så jag njuter i fulla drag. Fast… jag har ingen belysning i ateljén än, så jag får arbeta när dagsljuset räcker till.
Jag gillar nästan alla moment i att sätt upp en väv, det blir så trevlig ordning och reda. Sedan står jag inte ut med att väva…
Den ser trevlig ut, din varp!
Det var en ny variant. Annars brukar folk gilla att väva, men inte att sätta upp väven. Där kanske du har fröet till en affärsidé – att sätta upp vävar mot betalning…
Åh va kul, jag har vävt för många år sedan, ända hantverk som jag tyckte om o lyckades med
Nu blir jag lite imponerad. Vävning är ju inte det enklaste man kan ge sig på, och så är det det enda hantverk du lyckats med.