Nu eller aldrig

Den här dagen har förgyllts av två musikaliska överraskningar och en planerad föreläsning.

Det finns en del musikstycken som jag verkligen, verkligen tycker om, men aldrig har lyckats få tag på titeln på. Idag var det just ett sådant orgelstycke som spelades som postludium i mässan. Förmodligen log jag fånigt så länge musiken pågick. Och vid kyrkkaffet passade jag på att fråga organisten vad det var. Så nu vet jag! Toccata ur Widors 5:e symfoni.

Sedan åkte jag in till Vadstena för att gå på föreläsning. Jag åkte i god tid, för att flanera lite på stadens gator i det vackra vädret. Och där stod minsann en grupp med blockflöjter, skalmeja, krumhorn och andra trevliga instrument och spelade gammal musik på allvar. De sjöng också förresten, och gjorde det mycket bra. Det var Liunga Pipare från Linköping. Dem måste jag hålla utkik efter i framtiden!

På fullt allvar tycker jag att att männen klädde sig snyggare förr. Det beror väl kanske på att jag föredrar kläder med mycket tyg. Jag älskar långa kjolar med mycket vidd, kaftaner, mantlar och annat där tyget rör sig. Så det här är definitivt bättre än jeans och T-shirt!

Och så var det föreläsningen då. Under rubriken Mitt textila liv berättade Ingrid Eggiman-Jonsson om sitt textilkonstnärsskap. Det var riktigt intressant att få höra om hennes textila arbete genom åren. Som att hon provade på knyppling väldigt kort på konstfack, men sedan inte rörde en knyppeldyna på 50 år. Och nu gör hon sådan här:

Där ser man – det är aldrig för sent!