Idag har mamma och pappa varit här för att hjälpa mig med ett och annat. Till exempel är ett par nya lampor och gardinstänger på plats, vattnet i garaget är avstängt för säsongen och ett trasigt element är borttaget.
När de åkt hem fäste jag trådarna på Wingspan och fotade det färdiga resultatet. Jag är riktigt nöjd.
Nu ligger Wingspan på blockning. I morgon återstår fyra trådar att fästa, sedan är den färdig.
Så nu är den stora frågan: vad blir nästa projekt?
Titta vilket fint snigelfår jag fick av Syster Yster när jag var där i helgen.
Hon bor i ateljén, såklart. Jag har en stark känsla av att hon har ett namn, men hon har inte avslöjat det än.
Kolla den här grabben! Jag undrar vad det ska bli av honom en dag.
(Ja, och så får vi se om jag fixar det där med att länka till YouTube)
Idag har jag köpt lite garn som jag ska leka med inför julen. Mer säger jag inte om det, men små ledtrådar kommer att dyka upp.
Idag blir det inga bilder, för kameran fick inte följa med mig i helgen.
Jag har varit på Linköpings Folkmusikfestival och då har jag inte tid att tänka på att ta bilder. Jag är alldeles för uppslukad av all musik och dans för att hinna tänka på sådant.
I år var det 10-årsjubileum, men jag var där första gången 2007, om jag minns rätt. Det var en överväldigande upplevelse. Så mycket musik, sång och dans av olika slag. Proffs och amatörer. Dansverkstäder och låtverkstäder. Konserter och skrubbspel (dvs spontanjammande i någon hörna där man får plats). Och spel till dans, så klart. Och det är faktiskt fortfarande lika roligt.
Jag kom dit strax efter sex i fredags kväll och stannade till halv tolv. Vid tio-tiden på lördagen var jag på plats igen och höll ut till sisådär halv ett. Då kunde jag inte hålla ögonen öppna längre.
Gissa om jag är trött idag!
Dessutom har jag blivit förkyld. Det slog till med full kraft någon timme efter att jag kommit hem. Bara jag nu inte har smittat Syster Yster och hennes familj som jag av tradition våldgästar i samband med festivalen.
… det finns viktigare saker än garn och så´nt.
Jag upptäckte en länkt till bloggen VÅRA SKITUNGAR igår. Tänkte att det förmodligen var en mammablogg med glimten i ögat och sådant kan ju vara lite roligt om man inte har bättre för sig.
Jag var inne på rätt spår, men hade samtidigt väldigt fel.
Jag förstod direkt att jag måste ta reda på bakgrunden. Så jag plockade fram det allra första inlägget och sedan kunde jag inte sluta läsa.
Vissa dagar kan man förlora hoppet om mänskligheten, men när man läser om människor som Emma och Therese är det lätt att få tillbaka det igen.
I förrgår ”plockade” jag sju sorters blommor på min promenad.
Det var kanske det sista av sommarens blomsterprakt. För i natt kan det inte ha varit många grader över nollan.
Så idag har jag skördat det allra sista squasharna (ja, vad heter det i plural?).Två små ljusgröna saker som förhoppningsvis är ätbara. Sedan drog jag upp plantorna och lade på komposten.
De sista rosenknopparna fick också följa med in. Kanske slår de ut, annars är de vackra som de är.
Jag stickar vidare på min Wingspan. Den är okomplicerad och snabbstickad och har underbara färger och jag vill gärna få den färdig. Blid kommer när den är klar.
Inte vet jag om kossor är särskilt dumma. En ko i en svensk hage har det nog i alla fall inte så dumt. Ingen stress här, inte, och all mat man vill ha rakt framför mulen
Titta på den här frisyren! Inte visste jag att kor permanentar sig. 
Fast idag är det regnigt och blåsigt, så just nu vill jag kanske inte byta ändå.