Eftersom jag varpade till vår gemensamma väv, tog sig Yvonne an solvningen. Så då hann jag göra nästa varpfläta. Tunt svart till löpare och tabletter i drällteknik. Ytterligare en ny sak att pröva. 
Varpfläta
Vi hade bindningslära också. Det är så roligt, för jag börjar märka att jag faktiskt fattar. Samma sak med det praktiska arbetet – jag behöver inte titta i böcker eller fråga andra hela tiden. Och när jag blir osäker, kan jag oftast resonera mig fram till hur jag ska göra. Med andra ord är jag inne i mitt absoluta favortstadium i inlärningsprocessen: tiden-då-bitarna-faller-på-plats.