Nu eller aldrig

Jag älskar medeltidsmarknader! När jag bodde i Rättvik, så blev det den i Leksand och den är svårslagen. Jag har också genom åren varit i Kalmar, Skänninge, Ekenäs slott, Örebro och Söderköping. Den här helgen är det Vadstena gille och då måste jag ju åka dit.

Området är stort, eftersom de centrala delarna av staden spärras av och har lite spridda aktiviteter. Men själva marknadsdelen var rätt liten, vilket gjorde att det inte var så många medeltidsklädda människor. Och det förtar ju känslan av medeltid en hel del. Samma sak med frånvaron av åtminstone en smed som bidrar med lukten av eld och varmt järn. Musikgruppen som framträdde var duktig, men någon riktig medeltidsmusik var det inte.

Men det var trivsamt ändå. Vackert väder och god stämning. Dessutom var det vad jag förstår första gången man har medeltidsmarknad i den här formen i Vadstena, så tanken är väl att det ska utvecklas med tiden.

Allra bäst var att jag hittade henne:

Jag vet inte vad hon heter. Men hon blev min stora favorit redan första gången i Leksand. Hon spelar fiddla så det svänger om det och sjunger humoristiska, ofta burleska sånger med stor inlevelse och lockar publiken till skratt. Trevlig är hon också, visade det sig när jag tog kontakt med henne för att tala om att jag blev glad att hitta henne här.

Lite besök i affärer blev det också. Bland annat i delikatessbutiken Stig In, som har den bäst ge-katten-i-att -stjäla-skylt som jag stött på.

Sedan besökte jag klostermuseet. Chefen guidade och gjorde det med den äran. Man får lite svindel när man inser att man står i ett hus som är snart 800 år, och som varit både kungapalats, kloster, invalidhotell för veteraner från trettioåriga kriget och hospital.

Den här tavlan hängde i ett rum med temat medeltida kläder. Passar den mig eller…?

Och nog hade de vackra böcker på medeltiden. Det här är en kyrklig sångbok,som synes.

Vilket osökt leder mig till avslutningen på dagen. En konsert/miniföreläsning med titeln Klingande valv i kapitelsalen i klostermuseet. Underbar gregoriansk sång (som jag älskar) av en liten men naggande god  grupp sångare. Och så museichefen, som berättade om varför kapitelsalen nog inte varit kapitelsal, varför alla hörnen i medeltida byggnader ofta inte är räta och annat spännande. (Jo då, båda sakerna har med akustik att göra).

”Kapitelsalen”

Tänk, en sådan bra dag det blev!