Nu är jag färdig med själva reparationsarbetet. Alla band och snören har bytts – utom solven som tack och lov var i gott skick. Solv har jag aldrig lärt mig att knyta, nämligen.
Käpparna, om man nu kan kalla dem för det, är försvunna. Enligt ägarinnan var de av metall. Men jag köpte en vanlig blompinne, kapade den i två lagom bitar och putsade med lite fint sandpapper. Det kommer säkert att fungera bra, för belastningen på dem blir ju inte så häftig.
Så här blev det.
Nu är det bara varpningen kvar. Flätan är gjord, en liten söt en med 40 trådar. Det svåra var att bestämma hur lång jag skulle göra den. Till sist bestämde jag mig för att ta i lite i överkant och dra på så mycket som det går. Något större spill blir det ju inte med en så smal väv. Men det arbetet får vänta tills i morgon.
Åh, så fint det blev! Vi hade en sådan fin liten vävstol när jag var liten, inga plastgrejor på den inte!
Till mina barn fick vi en som jag drog på en liten varp på, sonen vävde ganska mycket för han gillade sådant.