Igår var det perfekt arbeta-i-trädgården-väder och jag tillbringade åtskilliga timmar krypande på alla fyra för att klippa ”ängen” med kantsax.
Idag protesterar hela kroppen. Jag vacklar fram på stela ben, som en nittioåring som glömt rollatorn hemma. Att sitta är inte skönt och musklerna i axlarna är så hårda att de borde gå att slå i spik med.
Tror jag ska ta det lite lugnt idag…
Nåja, det var värt det. Nu ligger halva ängen på komposten, som svämmar över sina bräddar.
Fick också syn på att en del av tomatklasarna blivit för tunga och böjts. Det är inga skarpa brott, så jag tror att vatten- och näringstillförseln fortfarande fungerar. Men jag band upp en del av dem och får nog se till att hålla koll på detta framöver. Jag vet inte hur bra det är att binda med snöre, om det kan skära in för mycket. Men jag vet inte hur jag annars ska göra. Jag tog i alla fall det tjockaste snöret jag hade. Hoppas att det blir bra.
Tycker att man får så ont i händerna av sådan där sax. Men gräs i komposten är bra, det får upp värmen effektivt!
Hoppas kroppen återhämtat sig imorgon!