Den här kraken satt länge. länge i landet, alldeles stilla och lite uppburrad. Den öppnade näbben gång på gång med ett underligt litet ljud, nästan som om den hickade. När jag försiktigt närmade mig, satt den bara kvar. Inte förrän jag stack fram en spade mot den och nästan snuddade vid den, flög den iväg. Men bara till närmsta gren någon meter bort. Jag tror inte att den mådde så bra, stackar´n.
