Jag har massor med restgarner kvar från alla mina sockstickningar. För några år sedan började jag sticka på en filt med dominorutor för att göra något av dem, men det var inget roligt projekt. Kanske mest för att jag egentligen inte hade någon användning för en stickad filt.
Men för ett tag sedan bläddrade jag i en bok med restgarns-projekt och där fanns en bild på en tröja, stickad med färgbyte på varje varv . Hade jag bara hört talas om det, skulle jag nog slagit ifrån mig med båda händerna med tanken att det måste bli fruktansvärt grilligt. Men nu var där ju en bild – och tröjan var så snygg!
Så jag gick på jakt efter tunna sockgarner med 420 m/hg, som jag har överlägset mest rester av. Efter att ha repat upp det jag hade hunnit göra på filten och stickat ett par sockor till av garn som låg och väntade, bestämde jag mig för att jag nog hade tillräckligt med rester.
Och nu har jag satt igång.
Det enda lilla abret är att jag stickar runt . Inga kanter med naturlig plats för färgbyte. Ingen fåll att gömma garnändar i. Varför göra det lätt för sig när man kan krångla till det?
Jag har provat några varianter och tror att jag hittat en gångbar metod. Fast jag behöver testa lite till, så jag skriver mer om det när jag kommit en bit längre.
Det här blir ett långtidsprojekt, kommer säkert att sticka (!) emellan med annat då och då. Men det är ju en ulltröja och nu går vi mot varmare tider, så det räcker att den blir klar framåt nästa vinter.
Det ser ju ut att bli jättefint! Jag strävar nog vidare med min restgarnsfilt, men långsamt gått det ju…
Vilket bra sätt att använda restgarner! Jag tror den blir väldigt snygg.