Sand innehåller ingen näring, därför måste sandodling gödslas ordentligt. Och det gör man med gräsklipp. Ännu bättre är det tydligen om det inte bara är gräs, utan uppblandat med annat och det låter ju logiskt. Olika växter innehåller rimligtvis olika näringsämnen. Så när jag nu skulle ge mina sandodlade morötter sin första ”mat”, blev allt det där i gräsmattorna jag sett som ogräs plötsligt något önskvärt. 
Det är viktigt att man inte täcker över de små plantorna så att de kvävs. Därför har jag strött ut gräset lite fint mellan raderna.
Ogräs har fler fördelar. I det varma och torra vädret ser allt större delar av gräsmattorna ut så här:
Undantaget är de bitar som ligger i skugga stora delar av dagen – och så de med mycket annat än just gräs.
Återigen kan jag alltså konstatera att naturen har rätt, monokulturer är ingen bra idé. Så nu struntar jag i det där med att försöka bekämpa ogräset i gräset och utropar officiellt mina gräsmattor till grönmattor (även om de innehåller lite andra färger också).
Sandodlingen låter så spännande. Vi kör med ogräsodling
. Eftersom vi sätter lök, morötter m.m. i vårt vanliga potatisland får vi slåss ganska mycket med allehanda grönt som inte går att äta. Häruppe är det i år gott om tjalbränna alltså där gräset dött (jag tror det är för att det blev för mycket tjäle före snön). Det ser ut att ta hela sommaren innan det hämtar sej. Ser ganska tråkigt ut med det bruna på stora fläckar.