Det här inlägget på Cecilias blogg fick mig att minnas något som hände på jobbet för en massa år sedan.
Eftersom vi hade våra egna handdukar vid skötbordet, skulle jag märka upp dom med namn. Detta skedde med Dymo, en sådan där gammal med vridskiva som det var rätt lätt att skriva fel med och naturligtvis råkade jag stava fel på en av mina arbetskamraters namn.
Dagen därpå såg jag att hon skrivit ut en egen remsa där det stod ”felstavat” och klistrat fast ovanför för att retas lite med mig. Det var i alla fall vad jag läste först, men framåt dagen upptäckte jag att det stod ”felsnavat”. Jag gick till henne och sa att jag inte förrän nu sett hur fyndig hennes kommentar var, men hon såg helt oförstående ut. Jag tog med henne till handdukarna och visade och inte förrän då såg hon själv vad hon faktiskt hade skrivit.
Ibland blir det bara så bra, alldeles av sig självt!
Fniss! Tänk så bra det kan bli ibland
.