Nu är jag färdig med vävstolen, tack vare goda förslag från bloggvänner. Stort tack till er alla!
Jag tror att alla förslag var goda, men eftersom jag gjorde slut på en hushållsrulle, blev det Monikas förslag jag provade först. Det funkade hur bra som helst. Men en rulle räckte inte eftersom varpen är lång. Så jag tänkte att jag får väl se om det går att få tag på grillspett så här års och annars får jag ta en tur till Biltema. Men så kom Cecilias förslag om wellpapp. Och det hade jag lite hemma. Funkade också utmärkt.
Sedan var resten snabbt gjort och nu är det provvävt och klart. 
Skälet är hur bra som helst och det var riktigt roligt att väva en snutt på den fina lilla vävstolen.
Så fint det blev! Skytteln ser lite extrafin ut, det är nog inte original, tanker jag mig?!
Tack!
Nej, ”skytteln” hör inte till vävstolen, den är min egen. Egentligen är det en nätnål (att knyta fisknät med, alltså) köpt på Vävkompaniet. Den är handgjord av oxelträ och alldeles otroligt len och skön att hålla i. Den är köpt för att använda tillsammans med bandgrinden, men passade ju bra i det här läget också.
Hej!
Tråkigt att behöva göra dig lite besviken, men lutlottningen av Lovikkavantarnavar redan vid årsskiftet 2011-2012.
Men titta gärna in fler gånger, jag planerar in en liten utlottning i början av februari när bloggen firar två år.
Stickhälsningar
/Ann-Britt
Hoppsan! Där ser man hur tokigt det kan bli när man inte kollar årtalen ordentligt. Väldigt fina vantar var det hur som helst!
Va imponerad jag blir av att du kan fixa till en liten vävstol, bara sådär! Så mycket kunskap det finns om alla möjliga saker, kunskap som ofta inte värderas ordentligt.
Kanske får vi se vad som vävs på den också så småningom?
Helt fantastiskt Katarina att du lyckats göra min lilla barndoms vävstol så fin igen!! Vilket proffs du är! Jag fick den på min 5-årsdag av faster och farbror, även Gudföräldrar, från Vadstena. Även på Nordiska museet tyckte de denna vävstol var så fin! Nu ska den så småningom upp till Stockholmstrakten och mina barnbarn. Först ska Sigrid 5 år, få pröva denna fina konstart. Hur ska jag kunna tacka dig Katarina?
Kul att du kommenterar här på bloggen.
Det var faktiskt ett väldigt roligt arbete och lärorikt också. Så det är nog lika mycket jag som ska tacka för att jag fick chansen att göra det.