Nu är kamelullen färdigspunnen och garnet sitter på härvträet och vilar sig i väntan på blötläggning.
Det var lite annorlunda att spinna med så kortfibrig ull. Det brast på sina ställen, även i tvinningen, så det finns en och annan knut på det. Och det är inte det jämnaste garn jag spunnit. Men på det hela taget är jag nöjd med garnet. Nu återstår bara att se hur det kommer att bete sig när det blir blött.
När jag spinner på slända, nystar jag singeln på lik många små tovade bollar som jag vill ha trådar i det färdiga garnet. Sedan kommer det riktigt trixiga – att försöka få lika mycket garn på bollarna, så att det går jämnt ut när man tvinnar. Med en våg kan man få till det på ett ungefär. Det är enklast om bollarna väger lika mycket. Annars får man väga dem innan och försöka hålla reda på vilken som är vilken.
Nystanen lägger jag under två krukor och låter garnet komma upp genom hålet, så slipper jag ha nystanen rullande över golvet. Krukorna ska helst stå en bit från varandra, så att garnet inte trasslar sig. Men här flyttade jag ihop dem för fotograferingen.
Här är garnet i närbild. Det syns att det inte är helt jämnt. Men det är väl charmen med handgjort… 
Ojojoj, för mig är det där proffsjobb!!
Jag önskar verkligen att vi bodde närmare varandra….
Är så avundsjuk på allt du kan.
Kramar Monika.
Tack!
Jag nog vore det roligt att bo lite närmre. Jag var faktiskt i dina krokar i somras, men då visste jag inte var du bodde.
Imponerande! Jag har nån slags dröm om att nån gång försöka förstå mig på hur man spinner över huvud taget… Respekt.
Ta tag i den drömmen! Känslan att första gången sticka av garn som man själv spunnit är fantastisk.
Och såå svårt är det inte. Själv lärde jag mig på egen hand med hjälp av instruktionsvideor på YouTube, mailkontakt med en van spinnerska och den gamla pålitliga trial-and-error metoden.
Oj vad jämnt och fint! Ser ut som köpegarn ju! (Det var en komplimang:-))
Jo, jag anade nog att det var en komplimang. Tack! Fast här ljuger kameran en del, det är rätt ojämnt på sina ställen.