Då var kållandet slaktat – nästan.
Det kändes liksom inte som att det var så stor idé längre när det såg ut så här överallt.
Grönkålen fick stå kvar, i princip kalplockad. Kanske att den kan få nya blad som får vara ifred längre fram när insektssäsongen är över. Grönkål kan man ju till och med skörda i snö, så det känns värt att chansa på även om jag inte vet om den kan växa till när det börjar bli kallt.
Annars är allt upprivet. Bladen på den mexikanska tagetesen ska bli örtsalt, men resten är nedmyllat i landet tillsammans med fjolårets halvmultnade kompost och färskt gräsklipp. Ovanpå det lade jag ut ett lager jord och sådde gröngödslingväxter. Förhoppningsvis kommer jorden att vara både lucker och näringsrik i vår.
