Inte kan man tro att det snart är jul när man ser ut genom fönstret. Men adventssakerna är på plats och jag har sjungit Bereden väg för Herran i kyrkan, så det är nog advent ändå.
Dagen till ära har fåglarna fått säsongens första omgång talgbollar. Och själv har jag ätit ett par av kroppkakorna (öländska – de småländska hör enbart hemma på julbordet i min värld) mamma och pappa hade med sig när de var på besök i fredags. Det är inte LCHF, men ack så gott – vissa avsteg är så värda att göra!
Det råder delade meningar om hur kroppkakor ska ätas, men mitt sätt är naturligtvis det rätta. Man gör ett kryss i varje kaka, häller i en skvätt grädde och lägger dit en klick smör som sakta får smälta av värmen. Sedan tar man också lite osmält smör till varje tugga, så att man får kontrasten mellan det heta och det kalla. Detta är allt som behövs. Inget skirat smör, inga lingon. Och absolut ingen bechamelsås! Kroppkakor ätna så är en ren njutning och det är ett mysterium att denna underbara rätt aldrig serverats på nobelmiddagen.
Mammas kroppkakor! Mmmmm. Men jag vill allt ha lingon till, jag! I övrigt har du rätt!