Jag vet inte riktigt hur det gick till, men igår kväll när jag satt och slösurfade lite på YouTube stötte jag på en fantastisk tjej. Hon är född 2005 och redan pianist, violinist och kompositör. Och jag bara måste dela med mig, för jag är så imponerad. Jag fuskspelar på lek på några olika instrument, men bara för mig själv när ingen hör. Och det enda jag ”komponerat” är en enkel liten sång som jag totade ihop i ren glädje när jag fick en alldeles egen fin, blå äggkopp någon gång i sjuårsåldern. Jag minns den fortfarande och jag kan lova att jag aldrig kommer att vinna några priser med den.

Här är hon själv solist i andra satsen ur en pianokonsert hon nyligen komponerat.

Och här en aria ur hennes opera Cinderella, uppförd både i Wien och Kalifornien.

Jag såg en intervju med henne där hon berättar att hon fått kritik för att hon har ett omodernt tonspråk. Att så kunde man komponera förr i tiden, men idag är tonsättarens uppgift att spegla världens komplexitet. På detta svarar hon att hon redan vet att världen är komplex och kan vara väldigt ful (ugly). Men om det nu är så, vad är poängen med att göra den ännu fulare med ful musik. Hon vill göra världen vackrare med vacker musik.

Nu finns det förstås massor med vacker modern musik och det kan så klart vara befogat att spegla världens elände i musiken. Men ändå, visst har hon en poäng där.

Som sagt, jag är så oerhört imponerad. Vad månde bliva av detta barn?