Gardinsömnaden har fortsatt. Till sist blev det dags för ”harkrankstjällen”, min sista skolväv.
De andra gardinerna har gått så smidigt att sy. Men nu började det naturligtvis krångla.
När jag sytt tunneln och provhängde, satt gardinstången snett. Jag mätte på alla håll och kanter, och kunde inte begripa vad som var fel. Till sist tittade jag närmare på beslagen, som var kvar efter förre ägaren. Det var samma sort, men den ena var äldre och lite annorlunda, vilket fick stången att luta lite nedåt. Så det var bara att åka och köpa nya beslag.
Men när stången slutade luta, blev naturligtvis gardinen kortare i förhållande till fönsterbrädan. Som tur var, hade jag mätt av tyget för att göra breda fållar. Nu fick jag ändra mig och göra dem smala istället, för att få tyget att räcka.
Det märkliga är, att fast längderna är exakt lika långa och trådrakt klippta, blev fållen på den ena gardinen märkbart bredare. Och för att få dem att ha samma höjd över fönsterbrädan hela vägen, måste jag dessutom vika fållarna olika mycket på en och samma längd. Det är oerhört skumt!
När jag sedan sytt båda fållarna, visade det sig att jag vikt den ena åt fel håll. Suck!
Men jag fick till det till slut. Nu hänger de på plats och jag är så nöjd!
Väldigt krångligt med gardiner, tycker jag, men Oh! så vackra dina blev!
Tack!