Dagens kvällsmat: squashomelett och jakkorv!
Jag har spunnit jak, men aldrig ätit det. Korven hittade jag på en av gårdsbutikerna i lördags. Den var riktigt god, ska definitivt köpa mer av den.
I lördags åkte jag och Syster Yster runt i trakten till hantverkare, gårdsbutiker och annat i samband med Östgötadagarna.
På ett ställe köpte jag en söt liten betongkruka. Och på handelsträdgården där vi fikade fanns en perfekt taklök att sätta i den.
Idag när jag tog med mig Esmeralda ut för en stickstund i solen, upptäckte jag att taklöken och garnet har precis samma färgskiftningar. En sådan sak måste ju bara fotas!
Tyvärr har jag nog varit lite för ivrig med stickningen. Höger armbåge mår inte riktigt bra, och fingrarna domnar lite. Ett gammalt välkänt problem, jag vet att det går över om jag tar det lite lugnt. Så nu får jag sticka ett varv i taget och göra annat där emellan. Det går ju det med. Men lite irriterande är det, nu när jag är så sticksugen.
Nu tuffar det på med Esmeralda igen. Och jag har fotat henne, äntligen. Inte för att kortet blev bra, men ändå. Någon liten aning om hur kommer att bli får man ju.
Hon är väldigt kompakt än, som synes. Men jag vet ju hur sådant ändrar sig efter blockning.
Som jag skrev tidigare, behövde jag en varm sjal nu. Men någon gång vill jag göra en riktigt tunn och skir variant av det här mönstret.
Jag älskar att sjunga, särskilt i kör. Men nu är det några år sedan. Ibland får man inte riktigt ihop det med det övriga i livet.
Men nu, minsann, har jag hittat en kör. En gregoriansk dito, dessutom. I lilla Vadstena. Det hade jag inte trott! Igår var höstens första övning och det var hur underbart som helst. Jag har verkligen saknat att sjunga och jag älskar gregoriansk sång. Att dessutom få sjunga under de höga valven i Blåkyrkan, gör ju inte saken sämre.
I morgon är det ny månad, vilket innebär att jag kommer att komma upp i hastighet med bredbandet. Så då ska det bli bilder på bloggen igen.
Först gör jag fel för att jag sitter och pratar samtidigt som jag stickar. Så lägger jag ned en hel del tid på att repa upp och kontrollräka. Och när jag till sist har kommit till ett varv där det stämmer, vad gör jag då? Fortsätter att sticka samtidigt som jag stoppar en DVD med Månbas Alfa (återupplever en av min barndoms favoritteveserier) i datorn!
Vad tror ni – blev det fel eller blev det fel?
Jag vet ju att jag inte ska sticka sådant som kräver koncentration i andras närvaro. Men det var ju så roligt med Esmeralda, så jag körde på fast jag hade föräldrarna här.
Resultatet? Jag repar upp, varv efter varv och tycks aldrig hamna på ett varv där maskantalet stämmer.
Nu ska jag fixa mat. Kanske går det bättre när jag fått lite i mig.
Jag har kommit en bit på Esmeralda och den är riktigt rolig att sticka. Jag tror att det kommer att bli en varm och gosig vintersjal.
Och så har jag köpt ny dator, en stationär som jag än så länge är väldigt nöjd med.
Men det innebär också att jag har bytt från Vista till Windows 7 och känner mig lite vilsen. Och det har blivit en del nedladdningar som tärt på mitt mobila bredbands begränsade datamängd. Så vilken sekund som helst kan min uppkoppling gå ned på sniiiigelhastighet. Därför blir det kanske dåligt med nya blogginlägg fram till månadsskiftet, och ganska bildlöst när inläggen kommer.
Men jag har börjat titta på det där med fast bredband. Det finns bara så många valmöjligheter, så det tar lite tid att bestämma sig…
I ett par veckor nu har fågelsträck dragit fram rakt över huset. Då vet man att hösten är i antågande. Lite vemodigt, men skönt också. Hösten är en fin årstid.
Överhuvud taget tycker jag om idén med årstider. Ombyte förnöjer och varje tid har sin charm. Det jag skulle kunna vara utan är snöblask på vårvintern. Men bara själva blasket. Resten, men de allt längre dagarna och förväntan inför våren vill jag inte vara utan.
Jag gillar inte höga höjder! Men igår hade pappa lite saker han ville visa mig på garagetaket. Så jag bet ihop och klättrade upp.
Upp är egentligen inget match. Det är ned som som är problemet. Nu var ju pappa där och kunde hjälpa mig att komma på stegen. Men en sak är säker: skulle jag någonsin behöva upp på taket när jag är ensam hemma så ska jag ta med mobilen. Så att jag kan ringa räddningstjänsten om jag inte tar mig ner.
Jag har fått det mycket hedrande och spännande uppdraget att provsticka sjalen Esmeralda åt Cecilia. Jag är ingen van spetsstickerska. Men Cecilia tror att det ska gå bra, så då gör jag också det.
Mount Doom fluffade till sig och blev riktigt mysigt, som jag hoppats. Så jag tror att det kommer att passa fint. Nu ska jag bara hitta nystkronan så att jag kan nysta en av härvorna. Sedan blir det väl några försök innan jag bestämt mig för vilken grovlek jag ska ha på stickorna.
Rapporter om arbetets framskridande kommer…