Nu eller aldrig

Grönkålen är stor och fin – och god.

Och nu ser det ut att bli så varma nätter framöver att jag vågat plantera ut gurkan. Fast jag har två plantor kvar som jag inte har någon kruka till just nu. Men den är på väg på posten.

Igår köpte jag fler morotsfrön, så nu är zinkbaljan färdigsådd. Den syns där bakom gurkorna.

Rättstavningsprogram är roliga, förresten. Ordet ”morotsfrön” blir markerat som felaktigt och av ren nyfikenhet tittade jag efter vad datorn föreslog istället. Någon som hört talas om ordet ”moroseness”? Det hade inte jag, men det lät ju väldigt engelskt så jag kollade upp det. Det betyder dysterhet, vresighet. Hoppas att det inte är en fingervisning om hur morötterna kommer att bli.

Idag hade jag föräldrarna på besök och mamma berättade att hon sett ett inslag på TV om att odla morötter i sand. Då kom jag på att jag faktiskt tänkt att prova sandodling. Det kändes lite snopet, men så fick jag syn på den fula zinkbaljan den förre ägaren lämnade kvar. Den har använts till odling tidigare och har hål i botten.

Och så har jag ju högen med sand som blev över när vi anlade nya terrassen. Den är rätt ogräsbemängd och en del av det som växer där är rotogräs. Dessutom är sanden grövre än den sandlådesand man enligt instruktionerna ska använda. Men den ligger ju där, så varför inte prova. Går det, så går det.

Så nu är baljan fylld, vattnad och besådd.

Tyvärr är fröna för gamla och jag märker på dem jag sådde tidigare att grobarheten  är ganska dålig. Och inte hade jag så många fröer kvar, heller. Så jag får köpa en påse till och fortsätta en annan dag. Men det gör ju inget om man sår i omgångar. Bättre med en utdragen skörd än att allt blir färdigt samtidigt.

Näring fixar man med hjälp av gräsklipp, hackade nässlor och annat. Jag har fått skippa täckodling i odlingskragarna för att åkersniglarna trivs alldeles för bra under det fuktighetsbevarande grästäcket. Jag hoppas att de inte är lika förtjusta i att krypa omkring i sand.