Idag slog det mig plötsligt: nog måste man kunna göra sitt eget örtsalt. Jag menar, hur svårt kan det vara? Och hur kan man bättre ta tillvara sina örter?
En snabb googling gav mig sisådär 17 000 träffar. Jag tittade på de första och insåg att det verkar finnas två huvudmetoder. Antingen blandar man saltet med de färska örterna och torkar allt tillsammans, eller torkar man örterna först och blandar det sedan med saltet.
Min känsla är att den första metoden borde bevara mer av smakämnena, saltet lär ju suga åt sig dem. Så jag bestämde mig för den varianten.
I recepten används mest matberedare/mixer. Men jag gillar ju hand-arbete bäst även när det gäller matlagning och dessutom äger jag bara en ganska dålig mixerstav. Så jag tog med mig lämpliga redskap ut på terrassen, satte mig i skuggan och satte igång.
Först hackade jag örterna så fint jag kunde. Sedan lade jag dem i en mortel och stötte dem till gegga. Det stod som alternativ metod i ett recept som också påpekade att det är viktigt att det blir fuktigt. Och det gör det faktiskt när man mortlar det.
Därefter blandade jag i salt och stötte lite till. Tog mängderna på känn och det blev kanske aningen för mycket salt. Men hellre det än tvärt om, eftersom poängen ju är att saltet konserverar örterna.
Sedan in i ugnen i 50 grader med luckan på glänt och omrörning då och då.
När det var helt torrt var det sedan bara att låta det svalna och hälla det på burkar. Klart! Hur enkelt som helst och ett alldeles lagom slappt arbete i hettan.
Jag gjorde tre olika sorter och i små mängder, bara som ett test. Men det här ska det definitivt bli mer av.
Den med ros och lavendel har jag ingen aning om hur jag ska använda, men jag kunde bara inte låta bli. Ros- och lavendelsalt – just the sound of it!
Selleri, persilja och gräslök – ljuvligt, jag älskar selleri.
Och så vitlök och basilika – kommentarer överflödiga.
Så härligt, eget örtsalt! Jag tror också mest på den metoden du valde, annars blir det ju mer som kryddor och salt i blandning. Ros och lavendel på fläskkött, kanske?