Idag har jag sytt färdigt en ny vetekudde. Den gamla läckte inte för att en söm gått upp, utan för att tyget blivit skört och gått sönder. Jag försökte laga den, men den bara sprack på nytt. I den nya lade jag med lite lavendel, så att det ska lukta riktigt gott när jag använder den.
Det var faktiskt knepigare än jag trott att sy den. Jag ville dela in den i fack, för att vetet ska hålla sig på sin plats. Men det innebar ju att jag måste fylla den en bit i taget och sedan sy med vete i. Och det var inte helt enkelt. Hur noggrann jag än var, var det lätt att ett litet korn lade sig i vägen för nålen. Så det gällde att sy lite långsamt och fint. Dessutom blev den ju tung och svårhanterlig mot slutet.
Men nu är den klar, utan att jag bröt någon nål. Den V-formade modellen är jättebra, perfekt att lägga över axlarna. Sömmarna är lite sneda och vinda, men det gör ju inte så mycket när det är jag själv som ska ha den.
Enkelt knep: två rader av knappnålar kan bilda en korridor för pressafoten. Lätt som en plätt! Inga vetekorn som sabbar nålen nör man syr. Smart va!
Jopp, körde med knappnålar. Fast de var i vägen, så då bytte jag till tråckeltråd. Men enstaka små korn rymde i alla fall. Och att kudden var tung och ohanterlig och gjorde det svårt att sy raka fina sömmar kom jag inte ifrån. Så jag tar gärna emot fler tips från coachen inför nästa kudde.