Jag slutade det gamla året med att krossa min lilla pressobryggare, den som är så perfekt när jag gör kaffe bara till mig själv.
Sedan fick jag starta det nya året med att repa upp början på socka nummer två, som jag började på i går kväll. Jag upptäckte en bit ned på skaftet att jag stickade mycket hårdare än på socka nummer ett. Det har aldrig hänt förut.
Jag hoppas att det här inte sätter trenden för hela 2014.
Annars var gårdagskvällen lugn och skön och maten var utomordentligt god.
Idag har jag sett nyårskonserten från Wien, det tillhör traditionen från tidig ålder. Som liten klädde jag på mig lämplig utklädningskjol och dansade balett framför TV:n. Idag har jag en mer realistisk syn på mina talanger som dansös och gullighetsfaktorn har minskat betydligt. Så nu sitter jag ned och njuter av att titta på dem som verkligen kan, men nog spritter det i benen.
Nu har jag lite att styra med, disk och annat. Men sedan ska jag ägna mig åt en annan nyårstradition, Ivanhoe, och förhoppningsvis hinna en bit på sockan under tiden.
God fortsättning på er!
Åh, nog räcker gullighetsfaktorn! Jag lovar att jag skulle le. Stort! Gott nytt år allra käraste syster.
Le!?!?! Erkänn att du skulle ligga dubbelvikt av skratt på golvet!
Men tänk om vi tog oss för att dansa mera? Visst vore det egentligen ganska härligt att hoppa och snurra lite? Tror att jag ska göra ett frest någon dag…i min ensamhet!
Tråkigt med bryggaren och underligt med hårdstickningen?! Kanske såg du något vansinningt spännande på TV när du stickade den biten?
Skönt i alla fall att nu har du haft årets otur, nu blir resten en ren framgångssaga!
Jadå, men när jag svimmat av syrebrist pga skratt-storkning skulle munnen fastna i ett leende.