Det är märkvärdigt hur hopplöst ett enkelt, okomplicerat spetsmönster kan vara om man är trött och okoncentrerad. Jag har stickat och rivit upp, stickat och rivit upp, innan det äntligen blev rätt. Men nu är jag förbi mönsterpartiet och får ägna mig åt rätstickning. Det blir ju också fel ibland så klart, men då går det ju oftast att fixa till utan att behöva riva upp.
Det är alltså tröjan jag stickar av födelsedagsgarnet det handlar om. Älskar färgen, älskar garnet – det här kan bli riktigt bra!
