Nu känns det verkligen som om hösten är här. Idag plockade jag den sista frukten från en av mina tomatplantor, som jag sedan klippte ned.
På några av de andra upptäckte jag små angrepp av gråmögel, så jag klippte bort de flesta bladen. Tomaterna får sitta kvar och fortsätta mogna. Det känns tomt och öde i växthuset när det mesta av grönskan är borta.
En av paprikorna beter sig väldigt märkligt. Den har ränt iväg på höjden något alldeles förfärligt, men har inte börjat blomma förrän nu. Inte en frukt kommer jag att få på den. Någon har ätit på den också, bladen är perforerade. Men jag tror inte att det är det som är problemet, det mesta av bladmassan är ändå kvar.
Tre auberginer har jag i växthuset, bara en av dem ger frukt. Alla som stod ute däremot ger avkastning om än inte så mycket som jag hoppats. Överhuvud taget har växthusplantorna gett mindre än de som stått ute denna ljuvliga sommar.
De senaste dagarnas regn har gjort blommorna på solrosorna tunga och den högsta hänger så djupt ned mot växthusets ena taklucka, att man nästan tror att den vill komma in.
Det är både sorgligt och skönt med hösten. Höst häruppe kan vara helt fantastiskt med soliga klara dagar och färger så att ögonen tåras. Att vara ute i skogen september och oktober brukar vara toppen! Men sedan… november, januari, februari, mars, april kan man tyvärr vara utan förutom snön då, som jag tycker är ganska härlig.