Nu eller aldrig

…jag har bara haft så mycket om mig och kring mig att bloggen fått stryka lite på foten.

En av de saker jag ägnat mig åt är att köpa ny kyl och frys. Jag har dragit på det i det längsta, men sedan nyår ungefär, har de blivit allt svårare att hålla jämn temperatur i. Till sist började frysen gå mer eller mindre kontinuerligt och lysa med en röd lampa vars innebörd jag inte förstod i brist på bruksanvisning. Men när röda lampor som tidigare varit släckta börjar lysa, är det sällan ett gott tecken.

Nu har jag väl väntat på det här ända sedan jag köpte huset, för kylen och frysen såg ut att vara original från 70-talet. Men jag har samtidigt fasat för det, eftersom dagens frysar rymmer mindre. Fast så kom jag på den geniala idén att köpa ett frysskåp och en kombinerad kyl-och frys. Inte behöver jag en fullstor kyl! Så nu har jag kanske rent av lite mer frysutrymme än tidigare. Och överskåpen visade det sig att jag kunde behålla. Och firman jag köpte dem av tog bara fyrahundra kronor för att frakta hit dem, sätta dem på plats med överskåp och allt (det tog ett par timmar) och frakta bort de gamla. Det är så man skaffar sig trogna kunder.

Inspirerad av Cecilia har jag tagit fram spinnrocken, som jag inte rört på länge. Jag fick börja med att köpa en drivrem, det är en sådan där sak som åldras med tiden. Det går att använda ett snöre, men en riktig rem funkar bättre.

Jag plockade fram några kardrullar jag gjort på min blending board och bestämde mig för att försöka spinna något grovt och ojämnt. Till min egen förvåning lyckades det riktigt bra och jag gillar faktiskt garnet, fast det verkligen inte är mina färger. Nu är bara frågan vad jag ska göra med det. Jag har inte räknat på hur många meter det är än, men det handlar om 180 gram. Ett minder projet med bara detta garnet, eller kombinera det med något annat, det är frågan.

Och nu har jag kommit i spinnartagen, så ni kan nog förvänta er några inlägg på temat framöver. Fibrer lider jag ingen brist på.