När min drillborr började krångla, blev det en spark i baken att göra något som jag funderat på ett bra tag. Man ska inte ha bråttom. 
Jag fick en liten nätt skruvdragare på min 50-årsdag (det var inte i år) och för något år sedan upptäckte jag att det finns ett antal olika tillsatser till den. En av de knasigaste är en kryddkvarn. Det är klart att elektriska kryddkvarnar kan vara väldigt bra för personer med vissa handikapp, men att komma på tanken att driva kvarnen med skruvdragaren… visst är det lite småknäppt.
En borrtillsats däremot verkar ju inte så dumt, och i förra veckan tog jag mig i kragen och gick in i järnaffären och beställde en.
Man kan inte borra några stora hål med den, upp till fem millimeter, bara. Men det räcker bra för det mesta jag gör i borrväg och ska jag ta mig an större arbeten, lånar jag pappas borrmaskin.
Och hur var det med det där ”till insekternas fromma” då? Jo, jag tänkte att jag ska göra några insektshotell. Det blir inte den där tjusiga sorten med plats för massor med olika arter på samma ställe. Efter att ha läst på lite, har jag lärt mig att flera mindre hotell är bättre än ett eller två stora, bland annat på grund av risken för smittspridning. Och inte behöver man använda köpebrädor och snickra ihop något som ser ut som små hus, om man inte särskilt gillar sådant arbete. Småkrypen lär ju inte bry sig. Så just nu borrar jag i vad som en gång var en gren på mitt nedtagna träd. Man ska aldrig slänga något, inte ens gamla trädstammar. En vacker dag får man nytta av dem.
Bänken jag jobbar vid är förresten också ett nyförvärv. Köpte den för ett par veckor sedan på loppis. Den har lite skavanker, men fyller sin funktion, nu kan jag stå ute på terrassen och arbeta. Det är mycket trevligare än inne i ett kallt och mörkt garage.