I maj fick jag tips på AnJas blogg om en webbkamera i ett örnbo i Estland. Och det vill jag tacka för, för jag har tittat in dagligen sedan dess och det är så roligt.
I början var de tre ungarna små grå dunbollar som klumpigt kunde hasa sig fram en liten bit i boet med hjälp av vingarna. Nu är de stiliga ungdomar som sitter stadigt på grenarna runt boet och flaxar med vingarna för att öva upp musklerna inför den första flygturen. Det går så fort, man ser nästan från dag till dag hur de utvecklas – det är faktiskt ett litet underverk.
En dag fick jag till min stora förvåning se en människoarm sticka fram i bild. Det visade sig vara någon som var där för att ringmärka ungarna. De var inte så stora då, men tänk om föräldrarna kommit hem under tiden. Ornitologi är nog inte så ofarligt som det verkar. Vilken tur att vi som aldrig skulle våga oss upp i ett örnbo, med teknikes hjälp ändå kan få vara med.
Spännande! Skulle vilja ha egna webkameror lite här och där! Tex vid kurvan på stigen…ja, kanske räv, bra tips!
Det är hur häftigt som helst att se på fågelboet!