Jag måste visa chokladkakan jag köpte som påskgodis till mig själv. Mörk valrhonachoklad med lakritsgranulat, frystorkade hallon och björnbär, samt kanderade myntablad. Nästan för vacker att äta upp. Skulle aldrig köpt den till normalpris (hittade en sajt där de kostar 95 kronor!!!) men den här kostade 20 kronor på Matsmart. Och ja, den var god – inte bara vacker.
Nu är den här, tiden för att bära ut den blivande maten (och lite blommor) i växthuset varje morgon och sedan tillbaka in igen varje kväll. Det är väl också ett slags träning, tänker jag. 
De är väldigt olika stora, plantorna. Vissa får man nästan ta fram luppen för att se, medan andra är större än vad jag önskar att de vore. Särskilt tomaterna har ränt iväg lite väl snabbt och kommer väl snart att behöva planteras om i sina slutgiltiga hinkar. DÅ blir det riktigt bära av, så det vill jag vänta med in i det sista.
På tal om tomater så har jag de första frukterna på gång, på tomatplantorna som övervintrat inne. Själva plantorna mår inte särskilt bra, men jag hoppas de ska klara sig tills några tomater mognat. Sedan blir det komposten.
I går kväll kom jag hem efter sedvanligt påskfirande på Heliga Hjärtas kloster. Vårvädret drog sig tillbaka lite, det blev betydligt kallare och på långfredagen snöade det till och med lite grand. Men några promenader blev det i alla fall, det hör liksom till att inspektera vårblommorna. Snön smälte snabbt i solen, men låg kvar till påskafton i skugglägen.
Tycker man om mossbelupna trollskogar, är Omberg ett bra ställe att vara på. Nog får man lust att lägga sig ned i det mjuka gröna!
Fast mest var dagarna fyllda av gudstjänstliv och trevligt umgänge. Som vanligt en blandning av gamla och nya bekantskaper.
Idag åkte jag och handlade. Framför köttkylarna blev jag stående som vid åsynen av en oväntad skatt. Där fanns hur mycket som helst med kort datum och 30% rabatt. Min frys var nästan tom på kött, så jag handlade av hjärtans lust. Nu står jag mig ett bra tag!
Nu tar jag lite bloggpaus över helgen, men först vill jag önska alla en riktigt Glad Påsk med några bilder från trädgården.
Nu får jag be om ursäkt, men jag kunde bara inte avstå från en sådan snygg allitteration.
Häromsistens såg jag något på terrassen som jag bedömde som igelkottsspillning. Och nu när jag tittade ut genom fönstret, fick jag se något som rörde sig vid foten av klätterhortensian, där Kotte hade bo förra året. Nu har jag stått och tittat en lång stund när den släpade dit vissna hortensiablommor för att reparera och göra vårfint.
Idag till frukost år jag upp det sista av de fina äggen jag fick. Jag hade sparat just det till sist för att det skilde sig från de andra både till färgen och genom sina prickar. Men jag hade inte tänkt på hur likt det var min favorit-tekopp. Vilken matchning! Man kan ju tro att de är gjorda för varandra. 
Igår tyckte jag att det var hög tid att ta tag i vårbruket. Så jag satte igång med att fylla på två av odlingsbäddarna med jord, naturgödsel, bokashi och hönsgödsel i något slags lagom blandning. Jag brukar skriva ned rätt noga i min trädgårdskalender vad jag gör, så jag har bara att gå tillbaka till beskrivningen från förra året. Funkade det då, så lär det funka nu också.
När jag lyfte på fiberduken jag lade på en tredje av bäddarna tidigare i vår, möttes jag av en överraskning.
Jag tyckte att jag var så noga med att få upp all vitlök i somras, minns att jag till och med silade jorden mellan fingrarna för att inte missa några. Men ett antal enstaka klyftor och två hela lökar hade uppenbarligen ändå blivit kvar.
Nu uppstod ett litet dilemma. Det är alltid trevligt när naturen bjuder på så trevliga överraskningar. Men eftersom jag växelbrukar, ska jag inte alls ha lök i den lådan i år. Jag hade faktiskt till och med tänkt slopa vitlök denna säsongen, eftersom jag fortfarande har så mycket kvar.
Efter viss tvekan bestämde jag mig för att göra ett experiment och flytta över dem till lådan bredvid. Går det, så går det, och annars är det ingen skada skedd.
Idag sa ryggen ifrån om att den ville vila sig från att gräva och lyfta tunga säckar, så jag nöjde mig med att så det allra första. Lite morötter, rädisor, rucola, rödbetor och dill blev det. Det jag är allra mest nyfiken på är dillen, som jag provade att så i sand. Det funkade ju bra med morötter förra året, men det känns som om dill kan vara lite kinkigare. Nåja, om man inte provar, får man inte veta.
Allteftersom jag gör i ordning bäddarna, täcker jag dem med fiberduk, för att höja temperaturen och hindra ogräsfrön för att flyga dit.
Till jordgubbarna har jag istället skaffat en lite tjockare UV-beständig plast som jag fäst på de plast-och näthöjare som jag köpte förra året. Jag gillar att prova lite olika lösningar, för att se vad som funkar bäst.
Nu blommar klosterliljorna som allra vackrast i Vadstena. Jag passerar förbi varje torsdag när jag ska på körövning och det känns som ett privilegium att så där helt utan ansträngning få se det som andra åker långväga för att beskåda.
Snöklocka heter den också, men här på det gamla klosterområdet är det så klart klosterlilja som gäller. Bilderna gör dem inte rättvisa. Jag borde ju tagit några närbilder, men var lite sen och hann inte med det.
Även om kajorna inte kommer åt maten med skyddsbur omkring, så har de full tillgång till burken med jordnötssmör på väggen. Och jag låter dem på det stora hela taget hållas, för de är så roliga att se på. Skygga är de, flyr så fort de ser minsta rörels inne i huset, så det är svårt att komma åt dem med kameran. Men idag lyckades jag faktiskt.
Fåglarna är riktigt i gasen. De äter så det står härliga till och bjuder mig på underhållning som tack för maten. Roligast är kajorna, när de försöker komma på ett sätt att nå maten som är skyddad av en yttre bur. Man kan nästan se hur kugghjulen rör sig inne i huvudet på dem när de försöker komma på en lösning, men även om de är kloka, så kan de nog inte lösa det problemet. Det som ligger dem i fatet är att de saknar händer, det krävs helt enkelt en tvåhandsfattning för att få till det.
Burken på väggen däremot, kan både de och skatorna äta ur. Men nu har elaka jag börjat sätta på locket på kvällen. Då kommer de inte åt det tidigt på morgonen innan jag klivit ur sängen och kan skrämma iväg dem när det tar för stora bitar. Jag tycker faktiskt mycket om kråkfåglar, men när det gäller matningen, är det framför allt småfåglarna jag vill hjälpa.
