Det är inte bara plantorna som växer. Det går framåt med tröjan också, högst eventuellt kan den faktiskt bli färdig till påsk.
Ärmarna är klara, liksom överdelen inklusive halsringningen, och alla trådar fästade. Det här är en av de saker jag gillar med uppifrån-och-ned-stickning; man kan göra det där tråkiga fästandet under resans gång och när man maskat av bara ha en enda tråd kvar att fästa.
Se här vad jag fick med mig in med en av mina blomkrukor. Åkersniglarna har vaknat! Det hade varit smartare av denna att hålla sig till uteväxterna, för då hade fortfarande varit i livet.
Idag fick plantorna komma ut på terrassen en stund igen. När jag tagit in dem och satt där och åt årets första utomhus-middag, såg jag att en liten physalis ramlat av sin planta. Och den var nästan, nästan mogen. 
Fåglarna verkar förresten helt galna, flaxar och kvittrar och letar bostad för fullt. Snön är borta. Solen lyser, himlen är blå.
Tror jag gillar den här dagen…
Idag fick mina småplantor stå ute i solen en liten stund.
Och de stora också, så klart. Tomatplantan har jag toppat, för den slog nästan i taket. Kapkrusbären växer inte fullt så snabbt, men det gäller att vara lite på alerten och binda upp de nya skotten allt eftersom.
Jag fick ett nyhetsbrev från Hemslöjden, där de bland annat tipsade om boken Papper och stygn, som kommer ut i april. Jag tor inte att jag kommer att kunna motstå den.
Jag har faktiskt gått en studiecirkel i bokbinderi ett par terminer. Det var otroligt roligt, men det krävs många redskap och är rätt komplicerat så det är inget som känns realistiskt att syssla med på amatörnivå hemmavid. Jag band bland annat om ett par böcker jag köpt på en biblioteksutförsäljning. De hade sådana där riktigt fula (men hållbara) bindningar som var vanligt innan man började plasta in böckerna. Perfekt blev det inte, men jag känner mig ändå rätt stolt över resultatet.
Jag har haft besök ett par dagar av en god vän som jag inte sett på länge och det var väldigt trevligt. Hon hade med sig en underbar tulpanbukett. Blommorna ser ut som eldslågor.
Vi gick en liten vända i trädgården och då upptäckte jag att det hänt saker. Så när hon åkt, tog jag en tur med kameran.
Snödropparna, både de enkla och de dubbla, blommar för fullt…
…liksom julrosorna.
Och snart, snart kanske blåsipporna slår ut.
Tulpanerna har också börjat titta upp.
Och inomhus växer det så det knakar. Jag får nog snart ta fram ett extra bord att sätt småplantor på när jag skolar om dem till större krukor.
Jag fyllde år i fredags, men firade i går. Mamma och pappa och min syster och hennes familj kom hit.
Mamma hade lagat mat och bakat tårta som hon tog med. Väldigt skönt att slippa laga mat och baka med den här eländiga ryggen som inte vill bli riktigt bra.
En sicksack-sax fick jag också av föräldrarna, det var det enda jag kunde komma på att önska mig.
Min syster hade gjort en tavla, som genast fick plats på min tavellist i väntan på att jag bestämmer mig för var jag vill hänga den ”på riktigt”.
Och så blev det lite blommor. Den rosa är från mamma och pappa och matchade duken jag hade igår perfekt, dumt att jag inte fotade den då. Fast den går väl ihop med duken på köksbordet också.
I natt har det snöat, tung blöt snö. Det skulle behöva skottas, men det får vara. Försöker väl sopa av trappan lite när jag går ut efter posten och väntar sedan på att Gumman Tö tar hand om resten.
Jag har haft ryggskott några dagar och inte kunnat ta mig för så särskilt mycket. Men på eftermiddagarna när jag hunnit mjuka upp ryggen, har jag i alla fall kunnat sitta ned lite grand och då har jag passat på att sticka vidare på tröjan. Nu har jag kommit så långt att jag kan kan konstaterat att allt är frid och fröjd. Felet var inget fel! Hurra!
Problemet var att ärmhålet verkade bli för grunt och hur jag än letade kunde jag inte hitta någonstans i mönstret där jag gjort fel. Men nu har jag provat och sett att ärmhålen verkar bli alldeles lagom. Hurra igen!
Ett problem mindre, alltså. Nu hoppas jag bara på att ryggen ska bättra på sig på allvar. Jag vet av erfarenhet att även om det känns riktigt hyfsat på kvällen så kan det göra bra ont och vara läge för kryckor igen på morgonen. Ja, ja, den som lever får se…
Nu har jag börjat klä fotpallen jag fick av mamma och pappa. Jag har kvar av spillbitarna av fårskinn som jag klädde om sypuffen med förra året och bestämde mig för att använda dem. På det viset behöver jag inte ta bort den gamla klädseln, utan kan låta den sitta kvar under.
Då var det dags att mannekänga med tröjan. Jag har ju varit lite frustrerad under resans gång, men jag är väldigt nöjd med resultatet.
Färgen är som vanligt svår att få till, den har egentligen mer grönt i sig.
Det var bra att garnet inte räckte för att göra den i rätstickning, för det hade nog inte alls blivit lika snyggt.