När jag gick igenom sakerna i sypuffen lite mer ordentligt, hittade jag vad som måste vara tiderna fulaste fingerborg. Någonstans någon gång måste en designer tyckt sig ha fått en riktig toppenidé, men jag finner den rätt makaber. Den för tankarna till någon stackars skräddare som lyckats klippa av sig fingertoppen.
Jag tror att det blir papperskorgen för den.
Kanske dags att berätta om mitt andra loppisfynd. Jag har länge velat ha en sypuff, en nätt en, bekväm att sitta på och billig. En svår kombination, men nu föll pusselbitarna på plats.
Jag gillar i och för sig tyget, men färgerna passar inte hos mig, mönsterpassningen är inget vidare och det är lite slitet på sina ställen. Så en omklädning får det bli. Mamma hade precis klätt om köksstolarna och jag fick ta över den gamla klädseln. Förhoppningsvis räcker den.
150 kronor fick jag ge för puffen med innehåll. Det tyckte jag var ett bra pris och lite nät-fönstershopping har bekräftat den saken. Hittade flera snarlika puffar för både tre- och fyrdubbla priset.
Det som låg i puffen var väl inga jättefynd och en del av det gick rakt i soporna. Men där fanns ändå en del att glädja sig åt: virknålar, resår, olika band, sytråd och broderigarn.
Julstickningen tog längre tid än jag räknat med, för det har inte blivit så mycket stickat. Men i går på själva Trettondagen blev den klar, så jag höll mig i alla fall inom julens ramar.
Jag tycker att de blev riktigt snygga och framför allt är jag nöjd med att jag fick randningen nästan helt symmetrisk.
Nattens snöfall fick utgöra bakgrund vid fotograferingen och kanske är det därför färgåtergivningen blev så ovanligt bra.
Ett av mina second hand-fynd var en liten malmmortel. Jag har en större mortel redan och den är bra, men när jag vill stöta små mängder av kryddor är den lite för vid i botten. Till det tror jag att denna kommer att fungera utmärkt. Och så är den ju så fin.
Nu är jag här igen. Har varit hos mamma och pappa några dagar och det blev inte att jag bloggade därifrån.
Jag har spelat tokmycket Yatzy, fyndat på second hand, ätit god mat och njutit av en riktig julgran. Min egen är fin, men inte riktigt det samma.
Mina fynd ska jag berätta om så småningom, men nu måste jag visa julklappen jag skickade efter.
Jag läste på bloggen Lev mer på mindre om något som hette ljusbringare. Det verkade ju vara en förträfflig idé, så jag surfade runt lite och klickade hem en förpackning med fyra ”stenar”. Idag damp de ned i brevlådan och jag var så klart tvungen att testa på direkten.
De är gjorda i obränd lera och vanligt ljusvekegarn. På askens undersida finns instruktioner.
Jag lade stenarna i två tomma värmeljuskoppar, hällde på olivolja och lät veken bli ordentligt mättad.
Och nu brinner det så fint i mina ljulyktor med knypplad spets.
Det enda abret är att det tar aningen längre tid att tända än med vanliga ljus. I alla fall första gången, kanske går det snabbare sedan. Med en tändare hade det funkat, men med stickor brände jag nästan fingrarna, eftersom lyktorna är så djupa. Fast det var enkelt löst – jag satte kopparna på diskbänken, tände och lyfte ned dem i lyktorna med hjälp av min köttpincett. Det gick hur smidigt som helst.
Nu ska de få brinna tills oljan tar slut, jag är lite nyfiken på hur lång tid det kan ta. Under tiden ska jag sätta mig och se Ivanhoe, en tradition som hör nyåret till. Och så ska jag smaska på lite bönchips. Jag lade till det till ljusbringarbeställningen, för då kom jag upp över portofria gränsen och det blev billigare än att skippa chipsen och betala portot. 
Årets första inlägg får bli en julklappsbild, bara för att den blev så färgglad att man nästan kommer att tänka på nyårsraketer.
Jag fick pengar i julklapp av mamma och pappa, med stränga order om att använda dem till lyx och onödigheter. Jag har gått och kikat på muffinsformar i silikon ett tag, men tyckt att de var lite dyra. Men nu slog jag till! Kanske inte superlyxigt och jätteonödigt, men när kassan är lite skral så… Jag är jätteglad för mina färgsprakande formar.
Klapp nummer två kommer förhoppningsvis på posten om några dagar och jag har ytterligare några saker i tankarna. Det är bra med snälla föräldrar.
…spinner jag lite. Lyssnar på Röde Orm och det var nog när det nämnes något om kvinnor dugliga i spånad som lusten slog till.
Visserligen är det en lättspunnen ull, men jag spinner tunt och på slända, så det tar tid. Egentligen är jag sugen på att plocka fram spinnrocken, men jag har bestämt mig för att det här ska spinnas klart först. Kanske att jag kan komma en bit på väg nu.
Nu har datorn och bloggen fått vila fem hela dygn medan jag firat jul på Heliga Hjärtas Kloster.
Jag tog en bild på systrarnas julkrubba. Den är så fin, omgiven av riktiga små träd.
På annandagen kom vintern till sist. När jag kikade ut genom fönstret på morgonen var värden vit.
Det var då det slog mig – snöborsten ligger kvar i garaget. Jag gjorde precis samma miss förra året. Så det blev att sopa av bilen med en piassavakvast när jag skulle hem och det gick ju det med.
Jag var inte den enda som missat att det faktiskt är vinter. När vi satt några gäster i dagrummet och pratade syntes plötsligt en skugga under en lampskärm.
Det kan man väl kalla finfrämmande!
Nu ska jag packa upp väskan. Det är gjort på nolltid, för det är inte mycket i den. Men det är ett sådant där tråkigt jobb som jag bara skjuter upp och skjuter upp. Dags alltså att ta sig själv i kragen!
God fortsättning!
Huset är pyntat och någon slags julstämning börjar väl infinna sig trots vårvädret.
Nu tar jag blogg-rast några dagar. Jag önskar alla en riktigt god och fridfull jul!
Jag har kanterna på grytlapparna kvar, men dem måste jag fundera lite mer på. Så nu har jag lagt upp min julstickning. Det får bli ett par vanliga, enkla sockor i Järbo miniraggi. Nystanet har legat och väntat några år, så det kan väl vara dags för det att komma till användning.
Julskinkan blev bra, kan jag meddela. I spadet slängde jag ned morotsslantar, lök och kryddor och fick efter reducering flera portioner riktigt god drickbuljong. Den ska jag njuta av kalla vinterdagar.