Ja, väven är nedklippt alltså. Det där med att sätta saxen i något som man arbetat mycket med känns alltid lite pirrigt. För när man gjort det, då är det verkligen klippt – ingen återvändo finns mer. Jag hade egentligen tänkt väva en bit till. Det fanns gott om varp kvar och jag hade ingen egentlig brådska. Men skälet började krångla, alltfler trådar behövde tyngas och det gjorde att det inte var så roligt längre. Nu är jag glad att jag gav upp. Vepan blev lång och det är väl fint om den inte går hela vägen från golv till tak när den hängs upp.
Nu har jag bara efterarbetet kvar, med en ofantlig mängd trådar att fästa. Men det är ett rätt trevligt jobb, som passar utmärkt att syssla med framför en bra film.
En rad träd i halvkrabba
Nästa projekt är en gångmatta i gåsögon och en dörrmatta i spetskypert på samma varp. Varpgarnet har kommit, men inslagsgarnen är restnoterade. Hoppas att det inte dröjer allför länge innan de kommer.