Kajflockarna rör sig periodvis mycket runt där jag bor, så när en av dem slog sig ned på allmänningen utanför mitt köksfönster var det inget konstigt med det. Fast något var det som inte stämde. Flocken som helhet hade en mycket svartare och mer glänsande ton än vanligt. så jag tittade lite mer noggrant på fåglarna och upptäckte att flertalet av dem inte alls var kajor, utan så vitt jag kunde se råkor.
Innan jag flyttade hit hade jag bara sett råkor på bild och fascinerats av deras utseende. Så jag blev lite så där glad och upprymd när jag upptäckte att de fanns inne i Vadstena. Här ute, däremot, har jag inte sett några förut. Jag hade inte heller hört talas om att de bildar flockar tillsammans med kajor. Men nu har jag googlat och lärt mig att det inte är ovanligt.
Under de varma dagarna, när jag satt som tjuren Ferdinand under min korkek mitt päronträd , vande sig herr och fru flugsnappare snabbt vid min närvaro. Hanen var djärvast, redan på andra dagen struntade han i mig. Men sedan förstod också honan att jag inte var farlig och jag kunde sitta där på bara ett par meters avstånd och följa deras mödor med att mata ungarna. De är så näpna små varelser. Nu väntar jag på att ungarna ska bli flygfärdiga. Det blir de efter 14 – 17 dagar, det har jag kollat upp, men jag vet ju inte när de föddes.
Flugsnappare är söta! Men de där svarta får mig att tänka på Hitchcocks ”Fåglarna” Burr!
Tänk dej en herre i frack! Det är också stiligt.